Jag sitter här och funderar lite. Är lite nere i strumporna men det går över. Varför? Jo igår var det en av eleverna som blev utvisad och var tvungen att återvända till sitt hemland. Att ta adjö var jättejobbigt. Jag vet att det kommer fler sådana här avsked och det känns jobbigt. Måste tänka att de får det bra i sina hemländer..
Jag skulle kanske jobba i en gruva och räkna sten och aldrig träffa någon människa för då slipper jag detta tråkiga...
Nej trots att jag vet om vad det blir med de flesta eleverna så vill jag inte vara utan den tid jag fått tillsammans med dem och deras familjer. Jag har lärt mig mycket. Det känns också bra att jag får dela med mig av mina kunskaper och faktiskt vara en bidragande länk till att de lär sig svenska och hur det fungerar här. Jag kommer att sakna alla som flyttar om det så är till en ny kommun eller till sitt hemland. Samtidigt har jag blivit rik jag har fått nya vänner från väldens alla hörn...
Ha det bra där ute...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar