Sorg

Idag har sorgen brottas med mig och plågat mig och min familj. Just nu har den ett järngrepp på mig. Idag har min svärmor gått över till andra sidan så det har varit tufft och kommer att vara det en lång tid.

För en vecka sedan åkte hon till sjukhuset och då hittade de vad de trodde var en gallsten som växt fast. Sedan började de misstänka det värsta. Vi har väntat på svar och i tisdags fick vi veta att de hittat cancer i lungan men att det skulle kunna behandlas. Så det fanns ett litet hopp. Igår så ville hon inte prata med svärfar, "orkade" inte. Men ingen förklaring. Idag somnade hon in lugnt men min man, svåger, äldsta son hann inte dit. De fick veta att de hittat cancer på många ställen och det av någon anledning exploderat. Men hur kan det gå så fort?

I denna svåra tid försöker vi se något bra och det är att det var bra för henne att det gick fort och hon behövde inte lida så länge nu när det var som det var.

Kära svärmor vila ifrid.