Jag tror att jag är en orolig person. Mest oroar jag mig för mina barn och då särskilt när de är ute och åker, att de ska krocka, köra av vägen eller köra på en älg mm. Jag vet att det är saker jag inte kan styra över och de ska ju inte vara stilla jämt. Men om de är på resande fot, kör själva eller åker med andra så vill jag att de ska höra av sig när de kommit fram så jag blir lugn.
Min yngsta son har varit med i en krock en gång och det var hemskt att få samtalet hem. Först fattade jag ingenting men snart gick det upp för mig vad som hänt och det vara att bege sig till sjukhuset och jag var mycket orolig innan jag fick träffa honom och fick besked om att röntgen inte visade på något allvarligt. Han fick vara kvar på sjukhuset några dagar och det blev ett fult ärr i pannan...
Jag är nu också väldigt orolig för våra hundar, att de ska bli vargmat vid jakt eller träning. Det är min man och son som får bestämma om de ska släppa dem eller ej. Jag vet att jag kommer vara orolig ända tills de kommer hem. Ha det bra där ute
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar