Magdans

Idag har jag varit på veckans höjdpunkt, magdans. Det är jätte roligt och du känner hur kroppen vaknar till liv. Hela kroppen får arbeta.

Hur startade jag med detta? Först var det som en kul grej, dans som inte kräver så mycket trodde jag. Ha vad fel jag hade. Det kräver koncentration, koordination och faktiskt kondition som man inte kan tro. Men efter en timmes dans så är jag trött och svett. Dagen efter så upptäcker jag muskler som jag inte visste att jag hade för då har träningsvärken kommit. Men det blev som ett gift jag måste iväg varje gång annars är det som det är något som fattas. Och tänk alla härliga skratt jag får bara det gör det värt att fortsätta.

Nu har vi dansat många gånger och det kommer nya och provar nästan varje gång. Det är ett bevis på att vi som dansar har gjort bra reklam för detta annorlunda sätt att motionera på. Att jag pratar mycket om magdansen är för att det är så roligt och rogivande och jag vill dela med mig så fler får lust att prova på och dela vår glädje.

Idag fick vi för första gången dansa med slöjor och göra efter en koreografi. Det var svårt men roligt. Jag råder till att ni där ute ska testa magdans jag tror inte ni ångrar er, det har jag aldrig gjort. Dansa på och ha det bra där ute.

Hösten

Hösten är nu här. Naturen börjar göra sig klar för vintern, träden tappar sina löv och ger marken ett täcke.

Hösten är en årstid som jag inte har tyckt om tidigare men nu på äldre dar så har jag upptäckt höstens tjusning. Hög klar luft, alla vackra färger och allt naturen ger oss, frukter, svampar, bär, potatis och mycket annat. Jag kan längta efter att åka upp till fjällen och vandra och njuta av alla färger och höstens stillhet.

Hösten har varit och är en viktig årstid både för människor och djur. Det är då vi kan skörda och få ett förråd av föda. Djuren samlar mat för vintern och de fortplantar sig. Hoppas vi får njuta av en härlig höst. Ha det bra där ute.

Söndag

Oftast är söndag en dag man bara är på. Läser, löser korsord, latar sig, kanske hälsar på vänner. Jag känner ett lugn oftast på söndagar vet inte varför.

Men ibland kan det vara hemresans dag. Om vi har varit på en trevlig tur med husbilen eller någon annan resa då är det oftast söndagen som är den dag då man återvänder hem. Då är den lite vemodig, snart kommer vardagen igen men det kan även kännas skönt.

För alla veckopendlare och deras familjer tror jag att söndagen kan vara jobbig. För dem är söndagen återvändar dagen. De ska åka tillbaka till orten de jobbar på och det kan vara jobbigt att inte få träffa familjen och vänner på flera dagar. Söndagen blir att vänta på att åka iväg.

Denna söndag har jag gjort lite av varje, latat mig, läst och ställt undan trägårds möblerna för nu är hösten här och nu ska sommaren städats bort. Lite vemodigt men så är det men samtidigt en skön dag. Det har varit en typisk söndag. Ha det bra där ute.

Höstmarknad

Idag har jag varit på en stor marknad i Kopparberg. Det var strålande väder och massor av folk.
Jag tycker mycket om att gå på marknader, titta på folk, handla om något intressant dyker upp. Jag tycker det är en stor härlig folkfest men jag vet att inte alla tycker så. Jag kan väl hålla med de som säger att det säljs mycket skräp på en marknad men det finns även bra saker att inhandla. Man behöver inte handla bara gå och titta och träffa folk.

När jag nu har varit hemma och funderat över dagen och vad jag har handlat då blir jag lite full i skratt för de mesta av pengarna har jag spenderat på något som går att stoppa i munnen. Matvrak! Direkt efter resan var det kaffe och smörgås och naturligtvis något sött, en äppelmunk. Efter en stunds flanerande kom sötsuget som på beställning så det fick bli en rem. Naturligtvis så blev jag törstig och köpte en dricka. När vi hade avklarat hela marknadsområdet så var det dags för mat. Gott!! På marknaden vi har i Filipstad, oxhälja, lika, mat, godis, munkar,renkorv, tunnbröd. Det verkar som jag inte gör något annat än äter.

En fundering jag har haft idag är hur det kommer sig att så många med mig verkar tycka om marknader? Det är alltid mycket folk. Är det som jag nämnde, att det faktiskt för många är en härlig folkfest, tradition och man träffar folk och då personer som det var länge sedan man såg. Det kommer alltid nya marknader runt om i landet, alla vill ha sin marknad, så det verkar vara en tradition som håller i sig. Men det får inte bli för många. Marknader har i alla tider lockat många människor från när och fjärran Jag kommer att besöka marknader så länge jag orkar. Ha det bra där ute.

I skogen med Nalle.

Idag har jag för första gången varit med när min man tränat jämten Nalle inför älgjakten. Nalle är endast ett år så det är första jakten han kommer vara med på.

Vi släppte Nalle och direkt började han arbeta och på rätt sätt enligt min man. Hur kan de veta hur de ska göra. Jag tänker på vår andra hund en finskstövare som jagar hare, han jagar på ett annat sätt. Hur vet de vilket djur de ska jaga och hur de ska göra?

Nalle söker kommer tillbaka, söker igen, så håller han på tills det plötsligt hörs skall ifrån honom det håller på en liten stund och slutar men börjar igen. Jag kan säga att min puls ökade och jag var en liten stund på helspän. Vi kan följa honom med hjälp av pejl och gps. Hjälp det går rakt mot en stor väg. Nervositeten ökar och denna gång för vi hör trafiken på vägen och ser att Nalle närmar sig vägen. Jag vågar nästan inte lyssna längre för jag är rädd att jag ska höra ett däckskrik men som tur är vänder Nalle om och kommer mot oss igen. Jag pustar ut. Efter en stunds väntan kommer han till oss. Nu beger vi oss till bilen för det börjar skymma.

Väl hemma tänker jag på vad det var härligt att få vara med och se Nalle arbeta och höra hans skall. Jag hoppas det kommer gå bra på jakten.

Det var en mycket härlig eftermiddag och jag njöt av att vara ute i naturen där det är lugnt och skönt och se en lycklig hund som fick arbeta och må bra. Jag följer gärna med igen för det ger lugn och ro och en massa motion. Ha det bra där ute.

Glädje

Vad är glädje? Jag tror att vi människor har olika svar på den frågan. För mig är det mycket.

Den största glädjen i mitt liv var när jag födde mina barn. Tänk vilken känsla att ha dessa små liv liggande på magen, få känna deras härliga doft, få en blick, ett leende känna deras hjärtslag. Fast det är 22 och 18 år sedan så är det som det var igår.

Jag gläds för att det gått bra för dem här i livet. Jag kommer att glädjas med dem hela livet men även sörja med dem. Jag känner mig glad för att de nu bor i egna hem arbetar och går i skolan och klarar sig själva, men visst saknar jag dem mycket men det är helt naturligt att de flyttat, det är livets gång. Jag tycker det är härligt när de kommer på besök och ringer eller pratar med dem genom datorn.

Jag känner stor glädje över att få vara frisk och att jag har ett jobb. Det är det inte alla som får. Jag blir glad när jag träffar mina vänner och när personer som jag möter på stan ler åt mig. Jag känner glädje när jag får packa husbilen och åka iväg. Det finns mycket som gör mig glad.

Det är också en härlig känsla att få glädjas med andra människor. Någon har t e x vunnit pengar och kan unna sig saker den inte haft råd med. Berättar om något roligt den har varit med om mm.Våga dela med dig av din glädje då får du vara med och dela andras om du törs. Ha det bra där ute.

Hämnd, avundsjuka

Idag har jag funderat på hur det kan komma sig att en person som tycker att den blir illa behandlad, behandlar andra väldigt illa. Vet denne person inte vad den gör eller är det så att han/hon ger igen men då på andra som inte är dumma. Är det ett sätt att få ut sin ilska? Jag tror inte det finns något enhetligt svar utan det är olika från person till person.

Jag har tänkt på att för många så är hämnd det viktigaste här i livet. Bara de får hämnas så är de nöjda. Då menar jag småsaker, som jag tycker. Någon har avbrutit dem då måste de få göra det annars är det inte bra. Jag fattar inte varför och jag kommer aldrig få ett svar tror jag.

Något som förbryllar mig också är att det finns så många personer som är avundsjuka på andra och deras lycka, vad de har mm. Det måste vara jätte jobbigt. Varför inte glädjas åt andra och vara glad för deras skull? Det är mycket härligare. Ha det bra där ute.

Norge

Idag har jag tänkt tillbaka på den semester resa vi gjorde med husbilen. Hittills den längsta ca 240 mil. Det var en härlig resa med trevligt sällskap. Att denna resa skulle förändra vissa saker hade ingen en aning om. Men det kommer att bli en resa som jag nog aldrig kommer att glömma särskilt inte några av upplevelserna

Den största upplevelsen och strapatsen var vandringen, klättringen upp till Kjeasen. Det är en gård som ligger 530m över Simafjorden. Det finns en bilväg upp men nu skulle berget besegras för vi skulle gå upp den väg folket på Kjeasen hade strävat uppför. Vårt sällskap hade gått upp tidigare, länge sedan, så de visste vad som väntade, men inte jag och min man. Till saken hör att jag är mycket höjdrädd med dåligt flås. Vi började vår vandring och snart insåg jag att detta skulle bli tufft. Snart var det ingen vandring utan mer en klättring uppför berg. Vid några ställen fick vi klättra upp för smala trästegar lodrätt och på ett ställe fick vi gå på en smal stock vågrät med berget och bara ett rep att hålla i och ett stup nedanför. Det var otäckt men samtidigt spännande. Efter ca 2 timmars klättrande nådde vi toppen och det var en underbar känsla. Vilken utsikt den var fantastisk, jätte vacker, värt allt besvär och rädsla på väg upp.




När vi njutit av den vackra utsikten och pustat ut så började tankarna att snurra, hjälp nu ska jag ner. Vi började vår vandring ner och snart förstod jag att det skulle bli värre både för kropp och själ. Benen började göra ont och jag tänkte på stegar och stockar som skulle besegras ännu en gång. Vid en stege fick jag lite panik och trodde att jag inte skulle komma ner med livet i behåll. Men ner kom jag och om det var en härlig känsla att komma upp så var det ännu härligare att komma ner, att ha klarat det. Ville bara skrika av lycka. Mina ben värkte och jag hade svårt att gå men vad gjorde det. Min man sa senare att han tyckte det var bra gjort när jag är så höjdrädd. Känslan jag hade i flera dagar och som kan komma när jag tänker tillbaka är obeskrivlig.

Efteråt hemma igen har jag märkt att jag klarar av saker jag inte gjort tidigare, orkar mer, biter ihop och gör något jag har bestämt mig för. Denna strapats har stärkt mig mentalt. Jag funderar hur kan den det, jag klättrade "bara". Men jag tror att när man utför något som man är rädd för då stärks man och växer. Det blir en seger över sig själv. Jag tror att jag faktiskt en dag kommer att stå på toppen vid Kjeasen igen. Men när är det ingen som vet. Ha det bra där ute.

Förändringar

Idag var det studiedag i den kommun jag jobbar i. Vi går en kurs och då får man prata och spela rollspel och göra övningar i stor grupp. Detta tycker jag är roligt och nyttigt. Jag har förut alltid tyckt sådant har varit jätte jobbigt. Det var en pina. USCH! Men nu tycker jag det är roligt och går bra. Roligast är det att spela rollspel som är som teater. Jag har väl alltid haft en stor vilja att spela teater. Någonstans finns det en "teaterapa" i mig som aldrig fått komma ut p g a att jag aldrig vågat. Det är så härligt att denna förändring har skett att jag vågar spela ut vid rollspel. Jag känner det jätte skönt varje gång jag har gjort detta. För några år sedan skulle jag bara känna mig dum.

Jag har idag funderat på hur denna förändring har skett. Hur kommer det sig att jag tagit mig över denna tröskel att våga att inte skämmas över det jag gör? Kan det vara att jag gjort saker som jag egentligen inte vågat men gjort ändå. Det är som en seger över mig själv och min rädsla.
Jag har bevisat för mig själv att jag kan och törs. Denna förändring är härlig. Ha det bra där ute.

Livet

Varje dag funderar jag på livet. Vad som har hänt under den sista tiden eller för länge sedan. Funderar ibland även på framtiden eller helt enkelt på det runt mig här och nu. Jag vet att man inte ska fundera på det som hänt eller på framtiden utan leva här och nu. Men jag tror att alla någon gång gör som jag.

Just idag har jag funderat på hur andra människor enkelt sårar andra och då kanske en person som inte mår bra. Men samma personer har väldigt svårt för att be om förlåtelse. Varför är det så svårt att be om förlåtelse? Ibland kan det vara så att den som sårat inte förstår sitt misstag men ofta vet personer om att de sårat och värst av allt är när det var meningen att göra någon illa eller en hämnd för något den andre gjort.
Vi måste behandla våra medmänniskor som vi vill bli behandlade. Var inte rädda för ordet förlåt det reparerar inte allt men mycket. Ha det bra där ute.